Hur många männsikor finns det i det här landet som kan göra mig så ilsken att jag skriker åt dem? Inte många egentligen. Men det finns en grupp människor som jag kan få anfall på och förfölja med ord och tjat och förmaningar med hög röst tills de blir rasande och skriker tillbaka åt mig, gärna med div. otrevliga tillmälen.
Det är alla de som PARKERAR på P-rutorna för handikappade utan att ha tillstånd!!!
Dem skulle jag mentalt kunna strypa. Jag vet att jag är något av en besserwisser när jag påpekar att man måste ha ett särkilt tillstånd för att få stå på rutorna markerade med en rullstol. Jag förstår att de tycker det är pinsamt att jag påpekar att de gör fel. Jag inser att många av dem vet vad det gör och fullkomligt hänsynslöst struntar i om andra får problem. Jag antar också att en del inte begriper bättre. Jag begriper t.o.m. att det egentligen inte är min sak att lägga mig i deras handlingar men jag TAR mig den rätten å mina och andra människors vägnar!
Vi som har sökt tillstånd och kanske fått nej både en och två gånger. Som kallats upp till utfrågning om varför vi sökt. Vi som nu har fått vårt efterlängtade plastkort som gör att vi kan leva liiite lättare. Vi som nu lite lättare kan besöka apotek, sjukhus, vårdcentraler, centrum, affärer, kulturarrangemang m.m.
Svaren jag får av “P-syndarna” vill ingen av er höra. Har hitintills inte mött en enda ödmjuk ursäkt eller något som liknar en vettig förklaring till att vederbörande gjort som den gjort. Det finns måååånga saker jag skulle vara beredd att godta som en ursäkt för en tillfällig överträdelse. Jag har själv tidigare i livet intensivt önskat vid vissa tillfällen att jag haft rätt att parkera på dessa rutor.
Nu när jag får det försöker jag visa hänsyn till de som har det besvärligare än jag. Parkera så att om ngn med rullstol kommer med sin bil ska han/hon få plats att röra sig runt sin bil. Makar på mig så gott jag kan. Om det finna “vanliga” platser som jag kan ta utan alltför stora problem tar jag dem. Bara för att jag fått kortet “måste” jag inte utnyttja det jämt. Jag tillhör den lyckliga skara som har bättre dagar och då utnyttjag jag inte min s.k. rätt.
Det gör mig inte präktig om nu ngn skulle tro att jag känner mig så. Bara ödmjukt tacksam att jag fått lättnad då det är som värst och en stark insikt i hur det är för dem som är helt beroende av att hitta en ledig P-plats för handikappade.
