Er personliga nattväktare sitter här igen och skriver istället för att sova som vanligt folk gör efter en lång och intensiv dag. Om någon undrar varför jag inte sover när jag är så trött så beror det på att så fort jag lägger mig ner så drar hjärtat igång en serenad för mig och kör ett fint rytmiskt nummer i rask tvåtakt.
Såå trött på hjärtat och att inte kunna låta bli att inmundigera saker som inte är nyttiga för mig. Sådant jag är överkänslig mot, jag rent av allergiskt emot. Det är sååå klantigt ja, men vad ska jag annars med en ätstörning till om inte för att slå till med när jag som minst behöver det i livet. Som t.ex. alltid!
Har varit och införskaffat en ny stationär dator till mig själv idag. Trött på att sitta vid den bärbara som är smockfull med saker som jag har försökt radera, flytta över till div. externa hårddiskar och även till den redan förpationerade “D”-disken. Datorn blir så konstig av sådana manövrar! Säger att den inte hittar ditt eller datt, visar mysko små besked med många siffror och bokstäver och säger i princip “error” till allt jag vill göra.
Annars längtar jag mest efter att få vara frisk, att sambon ska bli friskare och att en god vän ska repa sig från en rejäl repa på lasarettet med astma-anfall av tredje graden. För nära den slutgiltiga lösningen den här gången för att det skulle vara riktigt trevligt. Vi har telefoner på nattygsborden i natt för säkerthets skull.
Känns som om alla är krassliga eller sjuka nu. Sambons mamma är ska in för behandling för sin sjukdom. Den ska inte vara så besvärlig sägs det men det tror jag på när jag hör henne säga att det gick bra! Jag har hört läkare säga till mig att: Det här gör inte ont, jag är snart klar så du står säkert ut en liten stund till. Det är INTE en kommentar jag gillar att få kastad i ansiktet på mig av en frisk människa som karvar i mig med skalpell för glatta livet! Vad jag skrek åt den läkaren lämpar sig inte i tryck - ens här!
Ibland invaggas vi i tron att sjukdomar inte gör ont eller att nuförtiden finns det ju så bra nya metoder för det mesta. Glöm alla dessa tankar! Det billigaste gör nästan alltid ont och alla vårdenheter behöver spara pengar. Smärtlindring är ngt relativt som vissa får, andra inte kan få även när vården anstränger sig. Det finns en förfärlig massa männsikor i detta landet som har ont. Ont varenda dag. Ont varenda natt. Ständiga smärtor av varierande grad. Konstant smärta kan göra den lugnaste personen halvgalen då och då. BRA smärtlindring kostar ibland mycket pengar och kan köpas av de rika. Är det rättvist? givetvis inte. Vad göra åt saken? Ett rejält vrål underlättar ibland. Om inte annat har jag skrikit och sparkat på ett träd tills jag inte orkat längre. Det hjälper mig ibland. Men alla kan inte ta sig till ett avskilt träd. Om dem är det ännu mera synd.
Själv är jag för det mesta en irriterad människa i mina s.k. bästa år! Min omgivning har det inte lätt. Griniga männsikor är jobbiga att handskas med. Jag är jobbid t.o.m. för mig själv nuförtiden. Ibland önskar jag att jag kunde stänga in mig i garderoben och snabbt låsa den och gå därifrån!
Håhåjaja. Nu har “gnällspiken” fått avreagera sig lite så nu kanske sambon slipper några irriterade fräsningar eller morranden i morgon… lets hope so!
2 kommentarer
november 3, 2007 kl 3:59 f m
Ooops, som om jag hade skrivit en del av dina rader själv…det där om att vara en irriterad människa i sina bästa år…och jag är jobbig nu för tiden. OCH att låsa in sig, slänga nyckeln och gå därifrån.
Jag förstår precis vad du menar! Har dock inga sjukdomar som härjar bland släkt eller vänner, har “bara” haft ett allt för rörigt och tungt år. Keep going strong! Det ska jag göra. Läs gärna min blogg, dock är jag inte så öppen med sånt som du, men vem vet…en dag kanske. Jag skriver om mer lättsamma saker för att tvinga mig själv att bli den go´a glada jag vet att jag egentligen är…
november 3, 2007 kl 4:48 f m
Hej! Den här sidan handlar nog mest om att skriva av mig saker men såklart vill jag ha massor av läsare! Helst ska de kommentera också så jag vet att jag berör/irriterar/roar eller vad jag nu gör. Våra ord finns här i cybern, vi har satt en stämpel i tillvaron. Vi finns och låter oss inte bli osynliga hur lätt som helst!
Dessutom tycker vi en massa saker om en massa saker och det är i alla fall ett forum att få häva ur sig sina åsikter någonstans och hoppas att ngn ser dem och bryr sig. Kör på bara och tack för kommentaren!