Nu är det kväller i byn. Det har slutat regna och blåsa så fönsterrutorna skallrar. Tystnaden är nästan total. Anas kan bara bäcken som porlar förbi grannens tomt. Det är kanske det jag njuter mest av här nere. Tystnaden samt de lugna naturliga ljuden.
Sen får de anfall ibland bland militärerna längs kustremsan och skjuter skarpt över bukten så det dånar i öronen. Då är det nästan olidligt att vara här. Tycker INTE om de hårda, skärande ljuden av vapen. Är nog inte pacifist tror jag men tja, vapen och jag? Och ändå har jag ibland velat lära mig skjuta och i ungdomen tyckte jag trots frireligiös uppfostran att det var fusk att inte kvinnor fick göra lumpen! Komplext? Jo, lite.
Nu ska jag sluta fundera och minnas och övergå till att sova. Hoppas jag. Börjar bli nervös inför måndagen. Men det tar vi en annan dag. Sov gott alla ni därute som behöver er skönhetssömn!
