Lidande, smärta och godhet

Hoppa till kommentarer

Ju mer jag läser och hoppar runt bland alla bloggare i landet ju mer oroad blir jag. Det är så mycket lidande som blottläggs, så mycket smärta som lyser mellan raderna och maktlösheten växer i mitt sinne.

Tack alla ni som skriver om världen och orättvisorna. Tack alla ni som beskriver vårt eget samhälle av idag på olika sätt. Tack alla ni som vågar blottlägga er själva och därmed kanske kan lindra någon annans inre smärtor.

Hur kan jag tro på en god Gud? Ett uttryck jag ofta mött. En fråga som givetvis inte jag heller har något svar på. Det stora hindret för all tro oavsett vilken Gud vi talar om. Vilka “kläder” vi har på den/det vi väljer som vår Gud. Antingen genom aktiva val eller genom att födas in i att tro som de andra i min omvärld.

Något tror vi alla på. Det kan vara vår egen kraft att överleva. En religion. Vi kan stå framför vetenskapens altare utan att ens tänka på det. Men tror gör vi alla. Vare sig vi vill eller ej.

Min egen tro är inte så enkel att definiera längre. Det var lättare med den berömda Barnatron. Men visst tror jag på något. En vilja. Ett hopp. En längtan. En önskan om det goda.

Jag gör som så många andra. Jag tar till handlingar när tanken/känslan inte kan tvingas till samarbete. Jag tänder ljus och försöker tänka goda tankar kring människor och situationer. Jag försöker hålla mig medveten om min omvärld och inte bara snurra in mig i min egen tillvaros trygga filt.

Hjälper det? Det är frågan. Det kanske bygger god karma någonstans i världen enligt en sorts tro. Eller kanske räknas det som en bön till det okända? Men mig hjälper det i alla fall. Jag kan släppa lite av oron för “den galna världen” och skuldkänslorna för att jag inte kan göra något för att lindra. Mitt eget “frälsar-syndrom” dämpas och jag kan ta hand om mig själv och de mina på ett mer avlappnat och positivt vis vill jag tro.

För tror gör jag.

3 kommentarer

Under Attityder, Funderingar, Känslor, Religiöst light, Samhälle, Teologi