Så sitter jag återigen vid datorn och klockan, denna hetsmaskin, har med råge passerat midnatt.
Redigerar bilder som inte blev som jag ville i första omgången. Det är en hel vetenskap att få alla maskiner att samarbeta. Skrivaren har bråkat, mitt redigeringsprogram hängde sig och jag är allmänt missnöjd eftersom jag inte kallibrerat skärmen med skrivaren, typ. I alla fall tror jag det är så man gör för att fotona ska se ut på pappret som i datorn. Får väl införskaffa det illans verktyget. Inte är det så där värst billigt – ens i sin billigaste variant. Puh!
Idag har jag slarvat mer än vanligt med maten. Ätit lite frukost och så soppa för måååånga timmar sen. Inte så bra när man är diabetiker fast just nu är det snarast en fördel eftersom mina sockervärden skenar upp och ner som en berg-och-dalbana. Jäjä, jag ska på “sockerkallibrering” i höst. Ber en liten bön till “livet”, “någon”, eller kanske rent av till Gud? Nja, egentligen tror jag väl mer på att sjukhusets personal ska veta vad som behöver göras förstås än hoppas på märkliga ingripanden av udda makter.
I morgon är det dags för avslutning på fotokursen. Visa upp våra bilder från terminens projekt ska vi göra på stora skärmar i entréhallen på skolan. Inte så mycket till utställning kanske men bättre än att bara titta på dem i den skumma datasalen. Lite får väl skolan anstänga sig också. De drar in stora pengar på denna kurs som i alla fall enligt mig var ganska medioker med en mycket lägre inlärningsprofil än vad jag förväntat mig.
