Jag har en god vän sedan många år tillbaka. Vi hade ett avbrott av olika skäl då vi inte hördes av under ett antal år. Men nu finns hon där igen. Men hon ifrågasätter hela tiden sin egen roll som vän till mig. Jag bekräftar om och om igen att jag vill ha hennes vänskap och att den ger mig något. Men hon ger sig inte. Verkar som om hon vill straffa ut sig eller något. Eller att jag ska bekräfta mitt behov av henne och precisera det gång på gång. Men jag kan inte göra mer än jag gjort för att få henne att förstå och känna att jag vill att vår vänskap ska bestå.
Inte förväntas jag väl tillbringa timmar varenda dag med att messa och ringa till en enda av mina vänner? Hur ska jag hinna med andra och mig själv och min relation här hemma då? Tänker jag fel här? Hon har ju andra vänner också. Man får väl fördela gracerna lite, eller hur? Men hur ska jag få henne att förstå detta? Vi har ältat det fram och tillbaka sååå många gånger och jag är frank med henne men nästa dag har hon glömt det verkar det som.
Nå, annars mår jag inte så jätte just nu. Illamående och hastiga kräkreflexer som dock går att häva gör det aningen irriterande att äta just nu. Är rädd för att äta och oroar mig att jag ska må dåligt av både det ena och det andra.
Dags för mig att göra lista igen. Denna gång på viktiga saker som jag måste göra och inte får glömma bort. Ska göra den i morgon. Om jag kommer ihåg det.
Ha det bra alla cyberexistenser!
